Hatet

Du splittrar ljus med din hand
Rör vid smärtans rand
Bränns av mörkereldens kyla
Låter tomheten själen hyvla
Väcker skuggan till liv
Styr mot hjärtat likt en kniv

Starkt som vinden tjuter skuggan efter frid
Medan du själv tycks stå bredvid
Själselden som inte skadar äter i själen fram jättelika tomma salar
Hoppet i tomheten dalar
Mänskligheten ifrån dig du skalar

Frigör allt för att förgöra och sedan aldrig mer med hjärtat höra
Ingen någonsin mer skuggans vila störa
Borta för evigt omöjlig att beröra