Så nära och ändå så långt borta

Min älskade Mor blev dement
besökte henne på äldreboendet

kände bara igen utsidan
inuti fanns en för mig okänd människa

hjälpte henne med maten
höll henne i handen
pratade, försökte väcka minnen till liv

ingen reaktion
hon satt tyst med knäppta händer
tittade rakt fram med tomma ögon

kramade om henne när jag gick
kallades tillbaka när jag var vid dörren

Mor satt med utsträckta armar
som till en kram

kanske ändå
ville så gärna tro

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 491 gånger och applåderad av 32 personer
Publicerad 2016-01-20 10:31

Skriv ut
Spara som PDF

Teresia Ridell Starkt berörande, smärtsamt. Kram 2016-01-30

Erik A Andersson Vemodigt, får jag skicka med en dikt, okänd författare, jag hittade den på en gravsten. Vårt liv är en vindfläkt en saga en dröm, en droppe som faller i tidernas ström. Den skimrar i regnbågens färg en minut brister och faller och drömmen är slut, 2016-01-21

Linda CH Ömsint och gripande! 2016-01-21

StinaJ Svårt att se de man älskar försvinna in i sig själv. Då när de återvänder och de minns så vill man så gärna tro. Sorglig och vemodig text som berör 2016-01-21

Eva Helene Mycket berörande och rubriken säger även den så mycket! 2016-01-21

överlevaren Berör och griper tag! 2016-01-21

Junia så målande beskrivet ...!!! 2016-01-21

Maria Sundelin Kramar är alltid bra. Kramar till dig min vän 2016-01-20

Ingrid Trolle En djupt berörande text om en fruktansvärd sjukdom som kan drabba oss. Det är oerhört påfrestande för anhöriga att uppleva hur den sjuke glider ifrån utan någonting kan göras för att bota och få tillbaka den sjuke. Min varma sympati! 2016-01-20

ULJO En fruktansvärd sjukdom eftersom de drabbade blir helt personlighetsförändrade och lika jobbigt är det för de runt omkring. Berörs djupt av din text. 2016-01-20

Dan Myrbeck En av de jobbigaste sjukdomarna. 2016-01-20

Micael Axelsson ... nu blev jag tårögd! Minns min farmor, och jag var så ung o feg, riktigt feg, för jag vågade till slut inte besöka henne. Det gör ont i mig att läsa, och det starka vilar i hur rakt och koncist du berättar, utan att linda in, och det vilar en mild, men smärtsam, ömsinthet genom hela texten . Tror många kan känna igen sig, och du framför det väldigt fint. 2016-01-20

louisegirl Så fruktansvärd är denna sjukdom, särskilt för de närstående <3 Fint förmedlat! 2016-01-20

Birgersdotter Berör..och visst finns det ögonblick som minnet gör sig påmind-det skänker stor lycka...igenkännande. 2016-01-20

Lars Hedlin Berör så starkt inom.. 2016-01-20

Öknens Ros sorgligt när sjukdom tar överhand men ögonblicksstunder kan det vända till det ljusa. 2016-01-20

Anya Gripande berättar du om en mamma som gått i barndom. Jaa kanske fick hon en klar stund. Jag tycker diktarjaget ska tro på det. 2016-01-20

walborg Så viktigt att inte ge upp - ibland kan skador på förmågan att uttrycka mimik och ord vara orsaken - upplevelserna och känslorna finns där inne. 2016-01-20

Elisabeth Nilsson Känsligt beskriver du denna eländes sjukdom, när någon förvandlas till okänd. 2016-01-20

Cathrin M Så känsligt och fint. 2016-01-20

Nannie väldans svår sjukdom berör o fint skrivet 2016-01-20

Lehva Så berörande och trots allt lite hoppfullt. 2016-01-20

ej medlem längre Så svårt det är att stå bredvid och hjälplös se en älskad människa suddas ut.... 2016-01-20

M.Eta Det är en jobbig sjukdom för anhöriga att se sina kära tyna bort i dimma. Det sägs att de kan minnas saker från barndomen. Viktigt att de får ha egna saker omkring sig. Berörande skrivet! 2016-01-20

Stefan Albrektsson En förfärlig process i det där "borttynandet" trots att personen fortfarande finns kvar... Fint! 2016-01-20

ej medlem längre Så fint och tragiskt på samma gång. Undrar hur mycket en dement person tappar av sitt själv. Kanske finns det massor av fragment inom denne persons minne. Minns kärleken kramen i all inre röra. Mvh annokas 2016-01-20

Rise Little One Man skall göra det som sitt hjärta tror på... 2016-01-20

Maud Louise Så sorgligt om denna fruktansvärda sjukdom! Och ja, en kram var det nog hon ville ha. Kanske finns det liv o minnen bakom det vi inte ser men som de kanske upplever och inte kan förmedla.... 2016-01-20