Mitt röda pärlemorskimrande dragspel ligger i en låda
en pappväska någon burit på en gång.
Det ligger där och väntar och drömmer
och andas allt tyngre.

Ibland hör jag hur det gråter
en vämjelig tango som stiger och faller
skärande, dämpat
som brölet från ett slakthus.

Men oftast ligger dragspelet tyst i sin låda
rött och pärlemorskimrande
i mörket
som en tystad fånge.

Men sen kommer jag att tänka på Calle Jularbo,
där han sitter i sin vita Cadillac med vingar
och hornbågade glasögon.
Det vita håret bakåtstruket och minen outgrundligt nollställd.
Hur fort han kör mellan folkparkerna
Hur farten tjusar mellan tallarna
genom landskap som slumrar,
andas längtan bort och förfall
på nyasfalterade vägar
och ingen återvändo finns

Livet i Finnskogarna är fjärran nu, men också nära
- som en gumma i ett litet hus i en skog i en historia av Slas
allt ryms i väskan