Ett skratt hördes längst med de kalla gatorna av min hemstad, ingen var där trots att synen räckte kilometer. I rädsla gömde jag mig från det galna skrattet. Jag gick in i en trappuppgång och gömde mig, ihopkurad mot dörren. Skrattet hördes igen, det lät närmare så jag kollade upp för att se om jag såg personen. I min förskräckelse var det ända jag såg min egen reflektion i glaset, skrattandes