Den hårda vägen

Längst ner i en låda ligger den
en sparad gaffel från min barndom

skaftet av svart trä med gula nitar
taggarna är långa och vassa

när jag satte armbågarna på bordet
blev jag stucken

oftast blev det bara små gropar
ibland gick det hål

mitt bordsskick är alldeles utmärkt

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 409 gånger och applåderad av 35 personer
Publicerad 2016-02-03 09:44

Skriv ut
Spara som PDF

Teresia Ridell Starkt berörande. 2016-02-10

ResenärGenomLivet Vet inte om jag skulle ha sparat på en sådan gaffel...texten känns mycket... 2016-02-06

Ingrid Trolle Mycket gripande text om det lilla barnets oskyddade tillvaro. 2016-02-04

StinaJ En text som förmedlar det oskyddade barnets situation. Blir berörd 2016-02-04

Magdalena Eriksson Tjabbigt att sticka små barn! så går det tyvärr ofta till när barn ska lära sig något skam och skuld och smärta används 2016-02-04

Cathrin M Tänkvärd fin dikt. Hur man lär sig från smärtan. 2016-02-04

ULJO Ruggigt gripande att läsa 2016-02-03

Maud Louise Smärtan måste ha satt sina spår i själen också! Gripande läsning 2016-02-03

Blomma-Stjärna ont gör det att läsa om! - Kram! 2016-02-03

Birgersdotter Starkt gripande!!! 2016-02-03

Dan Myrbeck Men i själen sätter sådant alltid djupa spår. 2016-02-03

Elisabeth Nilsson En barnuppfostran man hoppas inte används idag. 2016-02-03

ej medlem längre Man vill bara krama det lilla barnet. Det gör ont i hjärtat att höra om barn som inte får det som ett litet barn förtjänar att få kärlek. Mvh annokas 2016-02-03

Rise Little One Den hårda uppfostran som jag associerade mig till! 2016-02-03

Eva Helene Plågsamma minnen, väl gestaltade här! 2016-02-03

Anya Mycket bra. du gestaltar hur du sitter vid bordet och slutraden är stark. Riktigt skickligt skrivet! Bravo! 2016-02-03

louisegirl Smärtsamt starkt förmedlat 2016-02-03

Jeflea Norma, Diana. nordeuropeiska Proletariatet då och nu? Gör, ord-bordsskick levnadskonsten en förtjänst när då alla lider av kronisk sjukdom och behovet att slå med näven i bordet, då värdinna bör duka med gaffel backvänd, uppmuntra och säkra gästerna att mat finns och det räcker till för att äta på gaffelspets, som uppstarts svarta kaviar på sked. vad ska vi göra med så mången överklass flyktingar, bland oss underklass på Stureplan? Undrade sig amerikanerna som har ett mycket simpel bordsskick och efter varje användning, lämnar kniven ifrån sig på bord. 2016-02-03

Respons Tur att den tiden är över! 2016-02-03

Lars Hedlin Oerhört starkt! 2016-02-03

ej medlem längre Din svarta brunn från barndomen fortsätter att ge mig rysningar... 2016-02-03

ej medlem längre Ord som känns. 2016-02-03

Gunnel Eriksson Fantastiskt hårt. Min mamma sa "Var har du armbågarna" som en påminnelse att man inte fick ha dem på matbordet. En gång sa hon fel: Var har du knäna? Sedan skrattade vi åt armbågarna. 2016-02-03

Stefan Albrektsson O, fy vilka metoder! Effektivitet på mänsklig bekostnad är vidrigt... vare sig det är vid köksbord, sjukvård, skola eller ngt annat. Som alltid välförmedlat. 2016-02-03

Maria Sundelin Ett tufft minne du skildrar Kramar 2016-02-03

Linda CH Smärtsamt berörande! 2016-02-03

överlevaren Smärtsam text om extrem och sjuk barnuppfostran. 2016-02-03

M.Eta uppfostringsmetoder som är fruktansvärda! Lustigt sätt att "älska"sina barn på! Skönt at du kan skriva om det här, hjälper säkert! Kram 2016-02-03

Marianne Räf Man härdas av smärtsamma erfarenheter! Så, det varit för mig! 2016-02-03

Öknens Ros Ibland smärtar erfarenheten. 2016-02-03

ej medlem längre Aj, din text känns. Starka bilder,vackert berättade!! 2016-02-03

Beatriz Quevedo de Hansen Din text gör ont...ja du fick lära dig minsann. Bra förmedlat! Som alltid!!! 2016-02-03

ej medlem längre Åh vad jag berörs av denna och din styrka 2016-02-03