Behöver påfyllning
Även om jag skulle ringa dig nu, så vet jag inte vad jag skulle sagt
Även om vi skulle ta upp vår kontakt igen vet jag inte var jag skulle vilja att den ledde
Hur länge kommer jag älska dig
Vilken dag är den dag jag kommer ha slutat tänka på dig
Jag vet inte om jag vill längta till den dagen eller inte
Jag är så nära på att släppa, men ändå så nära på att vilja hålla kvar
Jag vill ju inte förlora dig?
Om jag hade en tidsmaskin skulle jag åkt i den tillbaka till humlan den där sommardagen med dig och stanna tiden, samla minnen för att leva på dom under den tid vi inte är vi, där vi nu blivit du och sen jag
Ensamma liksom, inte tillsammans längre
Allt vi bara lämnat, hur kan vi bara gå ifrån det
Som att måla världens största tavla i bladguld för att sedan bränna den

Hur det än blir var du iallafall så jävla bra när det var vi
Glöm fan inte det, för du kommer alltid betyda
Men jag kanske redan är borta från dig
Min närvaro, min röst kanske inte längre är någon självklarhet i dina dagar

Ingen annan kan aldrig vara jag, likaväl som ingen kan vara du
Vilket är så tråkigt för den du var var så bra
Men såklart, när jag för en gångs skull väl hittat något äkta kan inte det vara förevigt