det är som att vara vilsen i en mörk och snårig skog.
där tall, björk, asp och bok växt sig höga och breda
och deras kronor täcker himlen.
det är som att springa tills man blir alldeles matt
men inte komma någonstans.

det är som att simma under vattenytan
och fastna med foten i sjögräs
det är som att sparka och kämpa för sitt liv,
fast ingen hör.

det är som att han säger: jag älskar inte dig längre
på ett kafé en solig augustieftermiddag
och klirret från kaffekopparna runt om
låter som små explosioner.

det är som att gå sönder bit för bit
ett litet andetag åt gången, ett litet leende för mycket
det är som att bli svald av solen och vänta
på att slippa hettan.