Vi är blott samhällets barn.
Små vackra marionetter i trådar av garn.
Vi är blott samhällets barn...

Varför ska jag vara källkritisk,
när jag kan titta på nyheter likgiltigt?
Varför ska jag växa upp o lyssna på mor eller far,
när den stora massa smiskar en med rumpan bar.

En del av oss formas av tårar, andra av dårar.
Vissa växer upp med kalla kårar,
men vi alla blir glada när lyckan den vårar.

Vi är alla skapade av normer och ideal,
rätt och fel även etik och moral.
Men är det inte rent individuellt?
Finns ju inte bara ett perspektiv,
det skulle ju vara för enkelt.
Så helt generellt, har väl vi alla rätt?
bara att det är på olika sätt?

För trots allt så är väl vi alla samhällets barn.
Små vackra marionetter i trådar av garn.
Vi är blott samhällets barn.