Du är vacker.
Vacker som en malplacerad blomma i sprucken betong.
Förlåt för allt jag lovade som aldrig blev för evigt.
Kanske älskar jag dig imorgon om solen skiner,
kanske ödslar vi tid på varandra under ett ösregn.
Tiden var inne lika fort som det absoluta tillfället var över.
Stirrandes ner i en kopp java, din doft cementerad i min minnesbank.
Vi?! Apati.