Jag virar mina drömmar runt den skiraste tråd av bomull, så tunn att den nästan inte finns. Jag fyller bräckliga glas med rödvin för jag vet att du som jag helst inte minns.

Jag väver trådar av silver i ditt mjuka rosendoftande hår och jag suger i mig giftet som lagt sig till rätta i dina sår. Jag utmanar dig, vill på riktigt veta hur du mår, och jag smeker ditt onda fastän du säger att jag inte får.

Jag är en douche på många olika sätt. Ett misstag du förgäves försökte göra rätt. Jag gör som jag vill och jag gör det med flit, och folk suckar av lättnad varje gång jag trillar dit.

Jag är en känslig person, en konstnärssjäl, som delar ut kramar i fyllan och vill hela världen väl. Jag gråter för mycket, och säger du åt mig "gör så" gör jag tvärtom. Jag är en plåga för min omgivning när de tvingas se mig ramla och slå mig gång på gång.

Jag smekte dina kinder och sa att "det kommer att bli bra". Här hos mig för du vara den du alltid velat va. Dina rynkor gör dig vacker, dina ärr gör dig hel. Du är vacker utan spackel. Du är ett väldigt rätt fel.

Jag kan inte älska. Mitt hjärta dog innan du ens hann bli ett minne blott. Men jag vill att du ska veta, att du är det finaste felet jag någonsin gjort.