Jag hatar alla. Det är förbjudet, så jag riktar om vreden och hatar mig själv i stället, men inte heller det är tillåtet, så jag tänker att alla hatar mig. O grymma helvete.
Så längtar jag bort från det onda att jag skapar en himmel. Jag pendlar sedan mellan himmel och helvete, och strax är pendlingen automatisk.
Nere i helvetet är längtan efter himlen så stark att jag börjar uppleva det goda och det onda samtidigt, trots att de är separata.
Jag är Poeten Salvador, var två själv, vit och svart, men blev grå också.