Många gånger av hårda ord har gått förbi. Många år av svek har gått förbi. Varje sten som väger minst ton, finns inte längre där. Ord har inte räckt till, tack och många förlåt. Säg mig, min stora vän, är du lycklig nu? Lika lycklig som när du skrattar ett fejk skratt eller gömmer du dig bakom ord som försvarar... Ingenting.
Säg mig, lever du än? Lever du som Balder som finns i något som heter Liseberg?! Det går upp och ner och det svänger lite då och då, om du inte visste det? jag vet många saker men jag har också glömt många saker men jag kommer ihåg när du tog min hand i sandlådan, gav mig spaden och fråga mig om jag ville bli doin vän.
Nu är det bara tomhet och du tog spaden från mig och kasta den i huvudet på mig.
Och tårar rinner från min kind.
Säg min vän, vågar jag se dig i ögonen igen?

Sov gott min stora vän. Vila ifrid. Du är död nu, precis som jag är.