Karmosin, vin, purpur,
Insipprat i lakanen;
Färgen på mina fingertoppar är fortfarande kvar
Från löftena vi skrev med blod.
En fruktande påminnelse
Om att jag inte kommer bli den lyckligt lottade
Med amnesi.
Färgen,
Kärleken
Har etsas sig fast i mig.

Orden gör ännu ont;
Det är ett öppet sår,
En hemsk lögn,
En tragedi.
Det är verkligt,
Likt ett test från de oförlåtliga dragningarna av denna värld,
För att se om jag verkligen var bättre ensam
Som jag påstod mig vara.

Varje dag är annorlunda.
Jag väntar och lyssnar
På vågorna som inte längre påminner mig om att drunkna.
Jag överlever.

Inte varje hål behöver fyllas.
Inte varje misstag är en lärdom.