han rodde ut

förbi de sista holmarna

ensam

det var han egentligen aldrig

bland människorna på gågatorna

och på de populära gatuserveringarna

helt ensam

var han bland de

svamlande kaffedruckna

småborgarna

på deras kyrkliga sammankomster

akt ett Ridå

han rodde ut ännu längre

tillslut var han ensam

med endast havet

och den glödande himlen

där solen gick ner

och hela den brinnande

horisonten

då kände han hjärtslagen och

det pulserande blodet

ensam i ett flammande nu

i det eviga alltet där ingen är ensam

och uttråkad

sista akten Slut