Paniken börjar lägga sig
Trots att det just har börjat
Klumpen i halsen växer sig större
Tårarna rinner snabbare

Mina hundars lugnande andetag
Det enda som håller mig vid medvetande
Det enda som får mig att kämpa emot smärtan
Smärtan som sakta sprider sig i kroppen
Samtidigt som min andning varvar med att avta
Och att hyperventilera
Varför just nu?
Jag trodde att jag skulle klara mig ikväll
Trots all skit som har hänt
Trots alla motgångar

Jag vill inte mer
Jag vill bara sova tätt intill mina hundar
känna deras lugnande andetag mot huden
Sova
Och aldrig vakna mer.