Ett av mina första minnen
Tre år gammal eller kanske mindre
Synen av mitt eget blod
Den röda färgen droppandes från fingrarna
Vätskan fascinerade mig
Mamma kom in i rummet
Inget behövde sägas
Hennes ögon sa allt
Inget kunde ha varit klarare
Att livets kontrakt signeras med blod
Jag skrek
Hon tröstade

Decennier senare
Vuxen
Men fortfarande så liten
Inför döden
Så rädd att jag knappt vågar leva

Identiska dagar passerar
Den ena fortare än den andra
Rutinerna driver oss alla framåt
Mot avgrunden

Vi gör vad som förväntas av oss
Ingen tid att ifrågasätta
För snart dör vi

Ibland stannar jag upp
Tittar mig runt
Beskådar cirkusen
Galenskapen vi byggt

En klen tröst
När jag ser andra göra samma sak