det som varit ett år
börjar nu kännas som en livstid
en livstid isär

för mig
en livstid borta från allt
allt som kallas ansvar
en livstid av cigaretter, kaffe och ofullbordade löften

en livstid av att titta på gamla foton
foton från en svunnen tid
en tid när ni och jag
var ett

en livstid av att försöka komma vidare
vara mer
i all fall inte mindre
än personen på fotot

vi möts lite hastigt
lite då och då
och när vi gör det
letar jag
i era ansikten
i era ord

jag letar i er
efter något
något som jag kan minnas
från när vi var ett

men ni är så mycket mer
än vad ni var
att jag går vilse
och ingenstans hos er
hittar jag mig