En kvinnlig lärare på Linnéuniversitetet i Växjö gav mig råd om skrivandet. Arbetet med papper och penna skulle rena mig, jag skulle gå ner i helvetet och förvandla det till en himmel, jag skulle lösa upp mitt hat genom att dricka ett glas kärleksdryck.

Jag förstod ingenting, jag bara skrev. Tills den dag jag började känna hat när jag antecknade i kollegieblocket, men då pulserade en våg av kärlek i bröstet och smekte hatet som löstes upp. Det var min kärleksdryck. Jag kände hur jag satt fastspänd i helvetet, men medvetandet reste sig mot himlen, jag kände mig ren när hatet löstes upp.

Skrivandet är min terapi, genom att leva mig in i helvetet kan jag lösa upp hatet och finna en väg från det onda till en himmel.