när du tappade den

låg skärvorna länge kvar

på vardagsrumsgolvet

på gatorna

i hela innerstaden

ända bort till Tölö tullbommen

det var min vas

och den var totalt värdefull

men vem bryr sig om usla bagateller som

en vas

det sade jag också

till mina lismande vänner

och då brukade de

dunka mig i ryggen och säga

käääre broder Gud ser din nöd och

allt skall bli så bra så bra

skall du få se

då bad jag mina bröder ge mig några slantar

till spårvagnsbiljetten

och pastorn han gav mig

en kram och fem spänn valuta

jag blev så glad igen

jag blev så glad så glad så glad så glad så glad

så glad igen