Vinden susade tätt intill hennes öra och viskade något hon inte förstod. hennes ögon var stängda och hon bara låg på marken. hon andades tyst och stilla. hon ville inte att någon skulle höra. hon hoppades att någon skulle komma och rädda henne. en ängel kanske. hon drog upp benen mot magen och höll om dom. hon frös, hon vågade inte göra mer än att hoppas på att någon skulle hämta henne. tårarna började rinna ner för hennes kinder. hon visste inte riktigt varför. i den stunden kändes det hopplöst. som vanligt då. för karin kändes det alltid hopplöst. i skolan. hemma. ute. det fanns ingen stans som karin kunde känna sig trygg och varm på. kanske just därför hon grät och låg på marken med uppskärda handleder. kanske just för att ingen jävel brydde sig om henne. för att alla var så jävla falska. karin hade inte varit arg på flera år. inte ens när dom låste in henne i ett litet rum i gympahallen och lät henne sitta där tills bussen hade kommit. inte ens då var karin arg. hon hade inte mycket frustation i sig. tills nu. alla hennes krafter hade tagits ifrån henne i ett ryck. hon kände sig som ett gatubarn. ingenstans att gå. inget att göra. hennes mamma gick på droger och hennes pappa drack. en gång hade han till och med våldtagit henne. när hon var 12 år. han kom in på natten och höll handen för hennes mun så hon inte kunde skrika. han sa att hon inte skulle säga till någon för då skulle han göra något ännu värre. karin vågade inte tänka på vad, därför hade hon inte sagt till någon. hur karin hade lyckats stå ut visst hon inte. men hon hade gjort det, kanske för att hon trodde att det skulle bli bättre med åren. men så fel hon hade. inget blev bättre. det blev bara värre. det var inte bara hennes pappa som hade förgripit sig på henne. en i skolan också. nu var det slut. dom hade tagit hennes liv ifrån henne, hon var en liten pigg flicka när hon var mindre. hon lekte med dom andra i klassen så glatt i sandlådan. dom respekterade henne då. samma personer då satt i sandlådan stod och skrattade åt henne nu. hon hade ju aldrig gjort något ont mot dem. varför gjorde dom såhär mot henne nu? tårarna föll mer än vanligt när hon kände hur allt blod rann ut från handlederna. benen hade domnat och armarna var också på väg nu. hon räknade sakta in.. sakta skulle hon fara upp till himmlen. hon skulle leka med änglar istället för fejkade blondiner. änglarna tog emot henne med öppna armar. nu var hon trygg.