sommarhimmel

svalorna jagar pilar högt

flyger ovanför idag

ensamma jagen dyker

svävar glittrande vågorna

stränderna

mitt kosmos tonar in

stämmer instrumenten i moll

hon står invid portgång

blossar lätt på Camel blue

hennes läppar blommar röda

dramatisk ögonskugga

genom halvöppet fönster

balkong på tredje våningen

sitter där en svettig man

toner blåser ned med vinden

sparvungen Piafs röst

La vie en rose”

med vinden sveps jag bort och sången har förklingat

redan förra året under blodröd måne

tänder nu ett ljus

på jim Morrisons grav

han var bara en syndare

liksom jag liksom

och skall dansa över gravarna

en gång som jag

liksom