Hur går man vidare när man börjar att förstå, att det finns ingen väg tillbaka.
Hur går man vidare när man börjar förstå att detta är verklighet.

Det finns sår, som sätter sig så djupt.
Att inte ens tiden nånsin kan läka.

Hur ska man våga se framåt.
När man inte kan se något där.

Hur ska man våga gå.
När man inte ens klarar av att stå.

Vart ska man springa när allting rasar.
När allt omkring en, faller samman.

Hur ska man våga tro.
När allting i ens liv har varit ett lögn.

Vad ska man säga.
När det inte längre finns några ord.

Hur hittar man viljan.
När man inte har något hopp kvar.

Vad gör man.
När man inte längre vill.
När tiden står still.
När man inte kan stå ut ens en minut till.

Vem ska man lita på.
När alla bara lämnar en.

Man börjar tro att man är osynlig.
Som vind.
Som ljud.

För det finns ingen som ser.
Att man inte klarar av nått mer.

Den ändlösa smärtan.
Så som mörkret.
Så som tiden.
Så som vägen man går på.
Ändlösa.
Utan något slut.