hon lämnade svarta fotspår där
hon gick de andra såg ingenting
i deras ögon var hon bara på väg
någonstans precis som alla
andra förbipasserande människor

hon tappade glastårar på asfalten
ett stjärnfall lyste upp himlen
ingen såg ner på marken
hon spelade med men grät inuti
i uppståndelsen gick hon obemärkt därifrån

hon målade mörka ord på
väggfasaderna om nätterna
ingen såg för de hittade
inte till områdena
om de hade läst dem
skulle de nog blivit förvånade
då skulle deras bild av henne falla isär