De kallar mig konstant för Giacomo Casanova
Fasst än den där nye som har stort problem att sova

Deras händer äro svultna för den dödes romantik
Den jag anses giva, som den som nu har blivigt lik

Så jag skriver mina fraser, stora ord och vackra gester
Uttalar, utövar och vinner deras hjärtan på fesster

Och jag lurar och bedrar dem tills de inte mer vill se mig
Och då lämmnar jag dem enkellt, och går sedan hem till dig