Jag drar fram den stora Barbie-lådan,
den man slutade leka med när man blev tolv år,
men som ikväll ser nytt ljus igen
Låser dörren, ingen får se

Ken och Barbie sitter bredvid varandra
De är kära
De går på stan (min ljusgrå matta)
och Ken matchar färgerna på Barbies söta klänning
De fikar (de äter frukt-suddgummi som jag gjort till småbitar)
Barbie shoppar och Ken suckar, även fast
han egentligen tycker om att se henne förvandlas i plagg efter plagg

De går hem
Kramas och pussas
Lagar middag
Pussas och kramas igen
Ser på tv i soffan (minsta kudden jag har som jag sytt i syslöjden , avlång & rosa)

Sedan har Barbie ingen klänning längre, Ken inga byxor

Jag börjar gråta,
begraver ansiktet i Barbies nyborstade blonda hårsvall
Det blir blött och kladdigt av snoret
Drip drop, snörvel, drip drop, snörvel

Slutar böla när Barbie kvävts av klägget. Blir tyst
Sitter så ett tag. Tänker på ingenting,
bara om jag ska hämta papper och snyta mig

Klär på Barbie den blå klänningen,
Ken får återigen på sig sina matchande byxor

Jag lägger ner dockorna i lådan igen,
fast nu långt ifrån varandra i varsitt hörn,
de stirrar tomt i varandras perfekta ansikten

Placerar lådans lock över kanterna och gömmer
den längst in i garderoben, tar inte ut den på länge igen