Drack en kopp kaffe utan kaffe, satte mig på en stol som inte fanns.

Tänkte tankar som inte var mina, läste ur en bok utan sidor.

Läste sidan 45 som inte existerade och det som inte var skrivet genomborrade mitt hjärta som ett spjut.

Det gjorde ont.

Pustade ut och grät en stund.

Torkade tårarna, ja när jag torkade bort dem glömde jag lika snabbt som en skrämd orm försvinner i det höga gräset vad det var som hade berört.

Och gjorde mig redo för en ny dag i overklighetens verkliga verklighet.