Jag är i en snöglob. Världen utanför berör inte mig.
Tankar. Mina tankar får komma och gå som de vill, får vara orörda, fria.

Frihet. Det är vackert. Själens musik, ja det vackraste musikstycket för mitt inre är tystnaden.

I min snöglob är det tyst tills jag bestämmer att den välsignade fullmånen ska ge svagt ljus i mitt hjärta.
Då ylar en hungrig sliten vargflock inom mig. De matas av mig, äter ur min hand.

Efter det är jag alltid redo att lämna snögloben för ett kort besök i världen.