I den här märkliga adrenalindikaturen som vi lever i har alla sin identitet i vad man gör. Inte i vad man är. Det första man frågar varandra då man träffas efter att inte ha setts på ett tag är: "Vad gör du nu för tiden?"
Ibland har frågan en rent inkvisitorisk biton. Som om folk vore utsända av något slags myndighet.
Ännu värre blir det då man möts av frågan: "Hur går det med arbetssökandet?" Skulle jag då agera i enlighet med den omedelbara impulsen skulle jag leverera en motfråga: "Hur så? Jobbar du åt Arbetsförmedlingen?" Men då har man kanske förlorat en vän.
Istället får jag säga som det är.
Hur är det då?
Ja, det har ju inte NI något med att göra.
Men jag funderar som bäst ut avsnoppande svar på den första frågan, d v s "Vad gör du nu för tiden?"
"Jag funderar på att flytta till Montana för att odla tandtråd."
Eller:
"Jag samlar upp inför summeringen."
Båda lånade.
Zappa och Reeperbahn. Men än sen? Orup menade att detta med att låna på det sättet är en hyllning. Jag håller med.
Minns ni MAD:s pocket "Avsnoppande svar på dumma frågor"? En höjdare. Jag köpte på mig ett ex för en tid sedan eftersom det första jag hade (på sjuttiotalet) åkte ut i samband med en omvälvning.
Det kan stundom förefalla som folk agerar på uppdrag av Statistiska Centralbyrån när de kommer med sina frågor. Handlar det om någon sorts kartläggning? Eller är det så att man ställer sådana frågor om man är benägen att befara konspirationer i varje buske?
Lika tröttsam är den totalt meningslösa frågan: "Hur mår du?" Hur många som ställer den frågan bryr sig egentligen? Det är bara en artighetsfras. Något slentrianmässigt. Själv arhetar jag på att undvika att ställa den. Ni vet, Den Gyllene Regeln.
Det lika slentrianmässiga svaret: "Bra" är också vidrigt. Jag svarar aldrig bra om jag inte mår bra.

Det första - framför allt ungdomar - frågar varandra då de inleder ett samtal på sina mobiltelefoner är: "Vad gör du?"
Vad händer om man svarar: "Ingenting. Jag bara finns." ?
Dessutom är det ju så att allt det man gör som inte är inkomstbringande - promenerar, skriver poesi, insändare, artiklar, ser på film, lyssnar på musik, läser - inte räknas. Det betraktas som fritidssysselsättningar. Så vida man inte heter Jan Myrdal eller Bruno K Öijer (två personer jag hyser enorm respekt för och i fallet Myrdal även beundran - fast en heterosexuell sådan). I Nils Petter Sundgrens arbete ingick att se på film. Coolt. Och litteraturkritikern ska läsa böcker. Jessica på "babel" också. Lyckostar! En skivrecensent måste förstås lyssna på musik. Men annars handlar det om fritidssysselsättningar. (Artisten Shrink hade för övrigt som hobby att gå, det som en viss Sabina, enligt Stefan Sundström, gjorde en konst av).
Jag googlade på Lady Gaga för att kolla upp lite grand vem hon är. (Vad hon gör visste jag redan...) Det visade sig att hon har italienskt påbrå och fick idén till sitt artistnamn från Queens avgjort bästa låt, "Radio Ga Ga". Det sistnämnda hade jag redan misstänkt. Men att googla på artister är ju en fritidssysselsättning. Om man inte ska skriva en bok och ägnar sig åt research.
Så det får bli:
"I might be moving to Montana soon..." (etc)
och
"Jag samlar upp inför summeringen".

LARZ GUSTAFSSON 7/8 2016