Inser du allvaret?
Inser du hur extremt nära jag faktiskt varit?
Hur extremt mycket jag faktiskt trott att jag velat inuti mig själv.
Inte bara att jag blivit påverkad utifrån.
I alla vardagliga situationer då jag blir. Tvungen.
Att hålla mig borta. Skrattar bort mig själv. Haha! Du menar det inte, va? Nej, du menar det inte. Haha! ... Kul skämt.
Får panik under vattnet. Blir rädd och måste hämta luft.
Struntar nästan i bältet. Sitter på mina egna händer. Måste. Kontrollera. Mig. Själv. In. I. Det. Sista.

Tittar strängt på mig själv i spegeln.
Väljer sedan att istället borsta tänderna.

Lägger mig ner och sover.
Ser en fjäder i mitt huvud, och hur fjädern singlar ner genom luften. Landar lätt på vattenytan.
Dränker den i panik. Jag förstör allt det vackra.
Försöker hålla andan så länge jag kan.
Tänker glada fina positiva tankar.
Föreställer mig att jag inte är ensam.
Ropar på hjälp i mitt huvud.
Möts av en elak mur.
Ångrar mitt rop på hjälp.
Men det är redan för sent.
Lyssnar på regnet.
Allas andetag.
Väntar på att jag ska bli slukad av mig själv.
Somnar i stadiet av panik.
Utmattning.
Avhåller mig från att dunka huvudet i väggen.
Godnatt.
Vilken fin natts sömn.