Sova, äta, jobba, repetera.
Det är så dom vill vi ska fungera.
Men om du nu skulle sluta leverera,
så kan alltid F-kassan prestera,
om du nu känner att "så vill jag leva".
Istället för låta allt fallera,
Tänk "jag lever hellre fri och fattig på bena,
än slav och förmögen på knäna"
Endast då kan du denna process ignorera.
Och när tiden är kommen och minnen passerar.
Börjar till och med jag att fundera.
På saker i livet som man accepterar.
Skrik, skit och ord som förnedrar.
Stunder i livet i livet då allt eskalerar.
Men nu har jag styrkan och kraften att agera.
Nu är det min tur, nu vill jag prestera.
Men fan, då var det min tur att börja repetera.