säkra mig nu

lyft dina händer högt

över mig

låt mig få se ljuset som bor innanför

säkra mig nu

låt mina tankar vara som

bergsbäckarna

klara och svalkande

källsprång

låt ljuset flöda

genom varje liten spricka

i den sargade koppen

jag såg dig i regnet

med uppspänt paraply och

när du vände dig

såg jag mig själv naken

men

du var inte ens

i närheten

därför att jag bodde

innanför

blev vi båda

avklädda av ljuset

inom oss

jag förstår det

inte där jag stod i klarhet

blev förståelsen

allt oviktigare

avklädda jaget

passerade vi portarna

tillsammans

innanför allting

*

(att skriva bättre poesi är konsten att placera sig i en elektrisk eller mekanisk fruktkross och köra igång den)