Nu står jag här igen, som man säger
Dagarna blev timmar och månader sekunder och år
Och här står jag nu igen, i kaos och oreda
Det är stökigt, jag röker och super och röker för mycket
För nu står jag här igen
Alla de andra gånger, då jag kunde sucka och tänka att jag har i alla fall lärt mig någonting

Inget misstag är ett dumt misstag, var det någon som sa

Bara en vecka innan det hände något som kastades rakt upp i ansiktet
Så hon står där igen
Och vad är inte det om ironi
Att hon hittar sig själv, som om jag satt där i fickan hela tiden och bara spelat osynlig.
Nästan som om det är meningen
Att jag ska stå här igen, men hur kan det vara när det alltid är vad jag fasat
Hur Hamnar Jag Här Hela Tiden
Och kan jag bestämma mig någon gång


Nej
Så nu står jag här igen som man säger, och vet inte riktigt åt vilket håll jag ska gå