dagarna var

flammande rödsprängda tomhet

vulkanisk aska

som sorgen

djup som filippinergraven

skymmer

dölj mig mörker

jag vill inte se mig mer

i dykardräkt

med blyinläggen

bär jag ännu hennes bild

i förgylld kedja

med blyinfattningen

fullt synlig

och

hon var jag då

en gång

gång på gång

gångerna

i mina tidigare liv

var jag

nu helt osynlig

ändå närvarande smärta

osynliga

dolda för din blick

vi var

hon och jag

i filippinergravens

förlåtande

djuphavsdjup