steget hakar upp sig
en mjuk blixt
minnet av ditt ohämmade leende
känns som igår

i livet jag dig inte prioriterade
men i mitt minne äger du scenen
doft av timmer
kinder av sandpapper
nötningens arom

saknaden är behaglig
drabbar mig lagom ofta
ger en energiinjektion
som en av alla dina oneliners

vill så gärna berätta
att din begravning var fin
ditt liv firades i lä från vinden
din död var ju ingen storm

jag har sparat din hammare
den med svart handtag i läder
den jag suktade efter
med vilken du skapade

du hade ditt eget mikrokosmos
svarade till ingen
ditt arv blev ditt liv
men ingen ärvde ditt

jag vill att du återkommer
lika frekvent
att du underhåller sorgen
så bevarar jag glädjen