fäll mig stilla

som snön täcker fälten

en decembermorgon

för längsedan

frostblomman

ser jag snökristaller

på fönsterglaset

andas

jag helt lätt mot rutan

som immar sig

mot softlandskapet

utanför

drömmer jag

som en snöflinga singlar

sakta fallande

mot de vitnande fälten

därute jag

håll min hand

medan jag faller sakta

det känns

mycket tryggare så

att falla mjukt och stilla

med din hand

i min redan vitnade

morgonsol