Jag såg den så tydligt,
den bruna dörren,
den i mörker dolda källaren.
Mörker,
alltid så fruktat.

Av mig.

Jag visste då jag såg dörren
att jag skulle ned i mörkret.
Ett ljus,
kom jag på - skulle vara mig till stor hjälp
och nytta.

Återigen.

Idag så.
-Med en grund,
en välbyggd källare kan vi ta skydd
när det blåser,
sade hon.
-Ja,
vi kan klara om en tromb drar förbi,
tegelpannor finns nya.

Boksuget,
jag valde med magen.
Om ljus ingen ser,
men som bräcker all ondska i världen.

Triss i källare.