Så sjuk och svag

i sin bädd

kroppen nära 

att ge upp

men själen

kämpar än

försöker, trots att smärta

och motstånd

är det enda livet 

bjuder honom

nu

"Inget ljus, inget hopp

synes längre"

Ett rum i mörker,

allt är tyst

men plötsligt står Hon där,

vid hans sida, 

trygg och lugn, så underbar

ett budskap, ett tecken

hans innersta önskan

så nära, doften av Henne

och allt som han

någonsin har älskat

omfamnar, sveper ljuvlig kärlek

varsamt omkring honom

såsom en mor

håller sitt nyfödda barn

tätt intill, villkorslöst

beskyddande

Hon viskar mjukt

lågmälda ord som smeker

finner hans hjärta,

värmer och skingrar mörkret

då Hon ödmjukt honom ber 

att stanna kvar 

en liten stund till...

"om så bara en liten stund till

här, på vår jord"