du dansade aldrig med mig längre
du viskade inte de magiska orden
som jag så länge längtat efter
törstat efter
för jag är som en vissen blomma
utan din närhet
som en döende dag
så många sanningar som sårar
som gör så ont
att man tror att hjärtat gått i kras inne i bröstet
allt är så grått
när du går
går i från min längtande famn
du ser aldrig de tårar
som jag gråter
bara för din skull
bara en lek ifrån din sida
något att skratta åt
med vännerna
jag är en svag kropp
ynklig
fjärilstunn
vill så mycket
men kroppen bara lägger sig ner
står ej pall för trycket
solen lyser där ute
men här inne är det höst
med stormar som river och sliter
vissna blommor
ögonsår
hur länge kan en kvinna
vänta på en man?
osynliga prinsessan
osynliga fjäril som tillsist vill flyga bort
mot den blåa oceanen
mot en sekund frihet
vem köper lycka?