En jordbävning
fasaden rämnar med ett dån
splitter yr och borrar sig in
hela staden skriker i vånda

Finns ingenstans att ta vägen
den nakna sanningen är uppenbar
blod och skrik överallt
ett barn letar sig fram…ropar på mamma

Hus ligger i ruiner som gapande hål
människor står tysta i klungor
chockvågor färgar staden röd
det normala finns ej mer och staden är död

Runt mig stiger rök och eld
en vaken smärta utan slut
luften darrar och kvider
jag står inte ut…jag står inte ut

Sakta ändrar bilden form
en vakenhet tar sin början
någon ropar…får ett svar
och så är det hela igång

Lågor släcks…röken skingras
rensningsarbetet är igång
ett under har skett…det har skett idag
en gemensam tanke väcker staden till liv

Vad ska då till för att få oss att vakna
en jordbävning som sliter sönder
varje invand tanke i vår kropp
för att vi ska börja tänka

Låter kanske lite banalt
men faktum är att det är så det är
jag ser mig själv som i en spegel
det jag ser är ……bara jag….