Flyr mot stjärnorna
Jag minns inte hur och det börjar bli alltför sent nu att vända förloppet men ändå
jaget jag jagade var jag
och nu
har jag bara fem liv men tolv av dem är redan förbrukade
insyltade och buteljerade konsumerade borta
alltmedan sinkhålen i min dionysiska köksträdgård växte djupare mot natt - sålde barnen ecstacy åt turister och pensionärerna under Stockmanns klocka
och madonnan dansade naken genom ändlösa labyrinter
det oavbrutna regnet
av dolkar och djungelknivar slog häftigt mot plåttaken i innerstaden - kontorsskyskraporna med dessa separerade människofoster i sina hjulförsedda lådor
svajade tornen betänkligt faller då glödande skyar
på Centralens bänkar satt dom med tomma ögon medan den blinda verkligheten passerade intighetens portar
invandrare gatubarn torskar pundare inlindade i foliepapper
men vi
Hanna Sanna Tompa och Jag rökte 'paki' på altanen skrattande hejdlöst åt ingenting alls
och sedan
när gardinerna fattat eld och takbjälkarna fortfarande rykande förkolnade glödde
lade jag en ros över hennes slutna ögon och nätterna var månsken
- men psykologtanten hon såg så klok och kompetent ut exakt som en uppstoppad häger i sin prydliga glasmonter
tänker jag tyst och bittert resignerad
jag vill bara inte se mig avklädd utan någonting under huden som ett naket tomrum
men
när jag kommer hem och ingen ser min nakenhet klär jag av mig kroppen
och flyr bort mot stjärnorna
över mörka vatten
Fri vers
(Fri form)
av
Goraxy 89 Orion
Läst 350 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2016-11-21 09:48 Författaren Goraxy 89 Orion gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående Goraxy 89 Orion |