Varför, gör det ont.
Varför, känns det tungt.
Varför, allt jag gör.
Känns så fruktansvärt fel.
Varför, rinner tårar.
Varför, allt omkring bara sårar.

Solen skiner där ute.
Men jag kan inte se det.
Jag kan inte känna det.
Det är varmt.
Men jag fryser.
Det är ljust.
Men jag ser bara mörker.

Dom säger, le.
Men jag gråter.
Dom säger, skratta.
Men jag skriker.
Dom säger, gå.
Men jag faller.
Dom säger, prata.
Men jag är tyst.

Instängd.
Instängd med mina tankar.
Instängd med mina känslor.
Ensam.
Ensam med mina tankar.
Ensam med mina känslor.
Tystnaden har blivit en del av mig.
För,
Hur kan dom förstå?
Hur kan dom se?

Jag är död.
Men jag lever.
Jag finns inte.
Men jag existerar.

Idag, lever jag halvt vid liv.
Så otroligt trött,
På att gå i samma gamla stig.