morgonen, och vi
satt där i parken
där jag upplevde
stora delar av den
tidiga barndomen

och alla drack champange
förutom jag och några till
(och det var på tiden
man inte insett sina problem
med alkoholen)
så vi gick och
köpte äcklig sommaröl

skrev våra namn
i mössor och pratade
mer en under de
tidigare tre åren
om framtiden, kanske

och alla gick in
i skolan, låtsades
att aulan inte
påminde så mycket
om ett fängelse
i grå betong
samtidigt som utanför
samlades släkten och
lät vinden studsa mellan
Skatteskrapan och skolan

Och så gick vi
ut i livet och nu
sex år senare vet
ingen vad som hänt
med någon annan

jag har förträngt och
förstört alla bilder av då
i ett anfall av hur många
osanningar mitt liv
var då men
mössan lever kvar
fast hälsningarna
osanningar funderar på
om jag stötte på en
gamal klasskamrat igår