Hur man än ser, hur man än gör
Så smakar det beskt efter åt
Ska det va så svårt att låta
Allt bara få vara som det är?
Stegen på jorden börjar
Bli smärtsamma och slutar
Snart bry mig om något alls
Oro och ångest avlöser
Varandra och jag orkar
Inte längre hålla mitt inre
Till fånga jag måste få
Flyga fritt utan några frågor
Nykter eller dekadent så vet
Alla omkring bättre än jag
Det fanns en tid som var bättre
Men den minns inte jag,
Aldrig får jag vara ifred från svek
som ensamhet, levande som död
Det är du och jag som Så många gånger förr
Ensamhet - vännen som alltid bistår.