när "var jag går

i skogar, berg och dalar"

letar sig upp

från rasmassor och sot

och stiger upp

mot himlens ljusa salar

tänder den moteldar

mot oväns hot

en sång som trotsar

mobbing och förnedring

från brutna rör

som ändå inte knäckts

en munter solkatt

och en återspegling

av nyfött hopp

som än en gång har väckts

LARZ GUSTAFSSON  1/1 2017