Skarp siluett skär

genom blodröd halvmåne

svårtydda rader

ett tecken nattens slöjor

gömmer hemligheter

vargarna ylar

ekon dansar i skuggan

jägaren darrar

på hanen ser stjärnorna

speglas i bottenlös tjärn

bubblar en vrede

ur dess mörka djup som får

träden att skälva

när stormen lagt sig hörs det

sista ekot ebba slut

vargmånen bleknar

avtryck i snön virvlar bort

skallgång eftersök

när dimman lättat pustar

skogens båda jägare ut