Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Redan sönderslickade himlar


Jag står på tå
för att röra vid redan sönderslickade himlar
Jag försöker stå stadigt
utan att darra
men det är alltid någon som sparkar undan mina ben
så jag snubblar och måste klättra upp igen
Det är svårt att nå himlarna
sa nån åt mig en gång
men ibland känns det svårare att nå markytan
det man tror man vet
vet man ofta inte
man har ingen aning om att gudar kan sparka på ens ben
så man faller och inte ens når markytan




Fri vers av morgonbris
Läst 238 gånger
Publicerad 2006-05-17 23:14



Bookmark and Share


  Eline.P
En text att fundera lite över, just som bra poesi ska vara, men undrar jag om det verkligen är gudarna som slår undan våra ben?
2006-05-18
  > Nästa text
< Föregående

morgonbris