sommarvinden

nätterna av sammetstyll

beslöjade

likt bergskristaller

och

pastellfärgerna

i Julias sommarklänning

log mot mig

gäckande och lockande

som bara hon

kunde helt medvetet

förföra

och jag drack

mig då

måttlöst berusad otörstig

ur snäckskalet

hon leende erbjöd mig

ur sin öppna hand

ridån fälls ner

publiken applåderar

med stående ovationer

och belysningen fejdas upp

långsamt