Det var som alla andra dagar. En helt vanlig dag. Det trodde jag i alla fall, tills det var försent.

Dagen började helt normalt. Jag och mina kompisar hade blivit inbjudna till en fest. En helt vanlig fest då vi bara kollade på film, drack och pladdrade på tills klockan var alldeles för mycket. Allt skulle vara normalt, förutom en sak....han hade blivit inbjuden till denna fest. Det är inget fel på honom, det lovar jag. Felet var att jag visste att jag skulle känna mig tvungen att vara med honom. Eftersom han inte kände någon av dem andra på festen, förutom mig. Det var ett misstag att bjuda in honom, ett stort jävla misstag. Det inser jag nu. Då skulle inget av detta som har hänt, hända. Jag vet innerst inne, att jag visade fel kort för honom. Jag visade känslor för honom, fel känslor. Känslor som han naturligtvis misstolkade. Jag vet, jag skulle aldrig ha suttit bredvid honom under festens gång. Det var fel av mig. Jag vet själv att jag inte skulle gömma mig bakom honom, när vi kollade på skräckfilm. Allt var mitt fel, men hur skulle jag då kunna veta, att den här personen hade känslor för mig...hur? Jag hade redan hittat min kärlek, mitt allt. Så hur kunde jag veta, att den här personen var kär?

Jag förstår verkligen inte.......och det kommer jag nog aldrig att göra.