Ljusprismorna leker, med trottoaren. Mörkret intog, för ett halvår sedan, det är över nu.

Mina skor, lättare än på länge. Din pendelgång, i takt.

Konditoriets plastblå soffa, skär sig mot träpanelen. Högen av vinterkläder, som en mur, mot det högljudda paret, till höger. Mina tankar absorberas, av ljuden som studsar, mot det stenbelagda golvet.

Ditt leende är tvåsamt – smittsamt och varmt. Dina ögon, blottar små sparkar, som inte känns, än.