Jag häver mig
över horisonten
som fångar solen
om kvällen

Erkänner nattens intåg
vid tillåtelsens dalgång,
där grenslandet intas
virkar vi en kokong
av bark och silke

Sanngivet bultadande
vandrar vi barfota
i vägskälens terräng
med tilltagande steg

Skymningens gryningseko
anför vardagens ansträngning
händer som får grepp
fötter som får hävd

Tillägnat tillhörande
tillika
fridlyst efterlängtat
bygger vi mentala gärden
ämnade att falla
genom jordens grålera

när tiden balanserats

intar vi solnedgången
förvissade
om värderingars våglängd
och sinnets frihet